Elakt spel av Jan Mårtenson

elakt spel

Johan Kristian Homan förnekar sig inte. Som vanligt blir han mordmisstänkt och får tampas med skumma affärsmän som har alldeles för mycket pengar. Konst och antikviteter, i synnerhet jakten på en dyrgrip till tavla av Gustav Klimt som en judisk familj blev bestulen på av nazisterna under andra världskriget. Siameskatten Chleo de Merode finns självklart med också. Allt är således som vanligt i årets Homandeckare utom att jag kanske mer och mer irriterar mig på huvudpersonens dumhet. Det här är inte en bok som man behöver fördjupa sig i utan det är lättillgänglig underhållning i Stockholmsmiljö även om personerna huvudsakligen rör sig i kretsar i Gamla stan och på Östermalm. Ren semestersysselsättning för mig.

Annonser

På sex meters djup av Denise Rudberg

pa-sex-meters-djup

Ett provokativt och spektakulärt konstnärspar försvinner spårlöst efter premiären på deras opera. Några veckor senare mördas en gammal kvinna på ett äldreboende i Stockholm. Marianne Jidhoff och specialteamet börjar en utredning som leder till makt och politik. Den mördade kvinnans dotter visar sig vara en känd grävande journalist och teamet börjar fundera på om det har koppling till henne. Och har mordet på kvinnan något att göra med konstnärsparets försvinnande?

Miljön är Östermalm och Stockholms överklass som vanligt i Rudbergs deckare om Marianne Jidhoff. Det är lättläst och underhållande crime som inte ställer några större krav på läsaren. Det är också tillräckligt spännande för att man ska läsa vidare. Jag har läst två tidigare böcker i serien men den här senaste är den bästa av de tre tycker jag. Avkopplande semesterläsning.

 

Utan personligt ansvar av Lena Andersson

Ester Nilsson har träffat Olof Sten. Men Olof är gift och har inte en tanke på att lämna sin fru, åtminstone enligt vad han talar om för Ester. Fem år tidigare hade Ester en relation med Hugo Rask som också var gift men det är sedan länge avslutat. Ester vill inte ha den typen av relation i repris men ändå så börjar hon och Olof att träffas fast deras relation är inte en relation, åtminstone enligt Olof. Ester reser kors och tvärs för att träffa honom som är skådespelare på turné. Olof behandlar henne mycket illa och beter sig som ett stort svin men ändå är Ester kär och kan inte vara utan honom. Han vet inte vad han vill eller så vill han både ha sitt äktenskap och sin icke-relation till Ester men situationen gör att hon hela tiden hoppas på att han ska lämna sin fru.

Utan personligt ansvar är en fristående fortsättning på Lena Anderssons bok Egenmäktigt förfarande. Hon skriver på ett sådant sätt så att jag faktiskt fick några aha-upplevelser. Svin finns det ju gott om tyvärr. Jag tycker om hennes språk och den humor jag upplever i texten. Man får möta olika Stockholmsmiljöer även om en hel del av parets möten utspelar sig på ett antal av stadens krogar. De träffas på krogar, pratar, äter och dricker. Men de reser runt i Sverige också då Olof är en turnerande skådespelare som vill träffa Ester ibland även om han befinner sig i Norrköping eller Linköping. Om nu Ester inte kan släppa tankarna på honom så verkar det som han inte heller kan släppa henne oavsett vad han säger högt. De har en komplicerad relation men som jag upplever det framställs den på ett ganska lättillgängligt sätt vilket kan bero på Lena Anderssons språkbehandling.

En hel roman om en relation med en gift man trodde jag skulle bli för mycket att ta mig igenom men jag läste boken med stor behållning faktiskt. Egentligen skulle jag inte betygsätta Utan personligt ansvar men jag gör det ändå, och det blir en 4.

Johan Kristian Homan X 2 av Jan Mårtenson

JanMårtenson

Jag har på ganska kort tid läst igenom två Homandeckare. Det började med att jag fick en Homandeckare från 1997 i min hand vilket gav mersmak så jag fortsatte med Jan Mårtensons förra deckare från 2015, pocketutgåvan. Det visade sig att allt var sig likt ifråga om  persongalleri, miljö med mera. Huvudpersonen är antikhandlaren Johan Kristian Homan som hela tiden snubblar över mord och dras in i mordutredningar. Själv påstår Homan att det beror på att han har så dåligt omdöme. Han lägger sig i och kan inte låta bli att ge sig på misstänkta personer. Handlingen utspelar sig huvudsakligen i Stockholm men med vissa avstickare till Monte Carlo, Davos och Toscana samt Södermanland.

Den äldsta boken från 1997 heter Högt spel där Homan dras in i en härva som har sin bakgrund i kriget i forna Jugoslavien. Tillsammans med Homan finns hans flickvän Francine som är chef inom Säpo och hans blåmaskade siameskatt Cléo de Merode. Till nätverket kring Homan hör också hans kollega/konkurrent och gode vän Eric Gustafson samt kommissarien Calle Asplund på Riksmordskommissionen. Boken från 2015 heter Medicis ring och innehåller samma huvudpersoner trots alla år som gått. Handlingen har sitt ursprung i två dödsfall i Toscana där Homan befinner sig på semester och som leder till att hans dras in i internationell terrorism.

Mårtensons deckare är antikviteter, bildning, god mat och gott vin och har dessutom, eller kanske just därför, en klar mysfaktor tycker jag. Efter en bok var jag fast i Homans värld och ville fortsätta med efterföljande böcker. Det är dock inte toppklass som det är fråga om men tillräckligt spännande underhållning förutsatt att man tycker om den här typen av deckare, vilket jag gör. Betyget blir därför en 3:a, kanske med ett litet plustecken efteråt på grund av ”myset”.

Johan Kristian Homan då och nu

Fick av en slump en gammal Homandeckare i min hand som kom ut 1997 närmare bestämt. Eftersom jag aldrig läst något av Jan Mårtenson tidigare så blev jag nyfiken och satte igång med läsandet. Jag har snart läst ut boken, Högt spel, och tänkte sedan fortsätta med Mårtensons deckare från 2015, Medicis ring, för att avsluta jämförelsen med hans senaste deckare som kommer ut om någon vecka. Jag kan dock säga redan nu efter bara den första boken att det är trevlig avkoppling även om en bok från 1997 kanske känns lite dammig. Mer skriverier om Homan kommer framöver efter genomläsning av 2015 och 2016 års böcker.

Homan x 3:

Högt spel     Medicis ring     Silverapostlarna

 

Somliga linor brister av Varg Gyllander

Somliga linor brister

Hur det går till att undersöka en brottsplats tycker jag är intressant och den här boken har faktiskt en kriminaltekniker som huvudperson, Ulf Holtz. Han är skicklig och erfaren och tillsammans med kollegan Pia Levin letar han efter spår som kan leda till mördaren. Tre unga människor skjuts ihjäl i Stockholm och man kommer fram till att det borde vara samma person som mördat ungdomarna. Frågan är emellertid varför de mördades och om det finns någon gemensam nämnare mellan dem, och självklart vem som sköt dem.

Jag tycker som sagt att det är intressant med kriminalteknik och i Varg Gyllanders krimiroman får en som jag mitt lystmäte. Emellertid blir det bitvis nästan lite för mycket detaljer som förtar spänningen något och som gör att jag upplever intrigens tempo som ganska låg. Somliga linor brister är Gyllanders debutroman som kom ut 2009 på Bra Böckers förlag, och det är också första boken som jag har läst av honom dock med lite blandade känslor. Grundidén är spännande och intressant. Boken har bra och trovärdiga personbeskrivningar och miljön backar upp intrigen även om ”huvudstadens” namn inte nämns, men med viss ”slutledningsförmåga” förstår man att det handlar om Stockholm.

Jag kommer definitivt att ge författaren en andra chans även om det bitvis kändes lite segt under läsningens gång. Betyget blir godkänt men inte mer och den får därför 3 bloddroppar av mig.

 

BloddroppeBloddroppeBloddroppe