A body in the bath house av Lindsey Davis

BodyInTheBathHouse

Den här boken har några år på nacken men det gör den inte sämre för det. A body in the bath house är den trettonde boken i en serie om informatören och privatdetektiven Marcus Didius Falco som lever och verkar i romarriket under kejsar Vespasianus. Falco lever med sin familj i antikens Rom där han utför olika uppdrag. Han har kommit upp sig i världen och räknas nu som medelklass vilket bland annat har gjort det möjligt för honom att gifta sig med senatorsdottern Helena Justina som han har två döttrar tillsammans med. Han har också en villa på Aventinen i Rom där han har byggt ett badhus men ett problem har uppstått då det är en förskräcklig stank i badet. När Falco undersöker det hittar han ett lik under golvet. Samtidigt kallas han till kejsaren som vill skicka honom på ett uppdrag till Britanien för att undersöka en del problem med ett palatsbygge. Det är den lokale kungen och stamhövdingen Togidubnus som ska få ett palats i gåva av kejsaren för sin lojalitet mot honom och Rom. Eftersom Falco får reda på att de ansvariga för badhusbygget och de troliga mördarna begett sig till just Britannien tackar han han ja till kejsarens uppdrag och i sällskap med hela sitt hushåll ger han sig iväg norrut.

Eftersom jag tycker om både deckare och historia är det här en intressant bekantskap. Författaren Lindsey Davis har gjort sin research även om jag misstänker att huvudpersonen kanske är lite väl liberal och ”modern” i sitt tankesätt. Jag gillade boken och ska leta reda på fler böcker i serien. Det är en typisk brittisk ”who dunnit” i romersk tappning men så läser jag också helst brittiska deckare.

Annonser

Den blå pelargonen av Agatha Christie

Den blå pelargonen

Den blå pelargonen är en novell av Agatha Christie som kommit ut på Novellix förlag i översättning av Helen Ljungmark. Det börjar med en middagsbjudning med Miss Jane Marple som gäst. Värden, överste Bantry, berättar en spökhistoria där en mycket neurotisk och besvärlig kvinna avlider. Men självklart vet miss Marple bättre och kan berätta för de övriga middagsgästerna hur det hela gick till. Novellen är en trevlig liten bekantskap så typisk för Christie, och miss Marple ska jag erkänna har alltid varit en favorit bland Agatha Christies privatdeckare. Det finns tre noveller till av Christie som Novellix har gett ut: Ett vattentätt alibi, Diomedes hästar och Döden i floden.

Det förlovade landet av Mari Jungstedt

Det förlovade landet

En kvinna mördas brutalt i sitt hem på Gran Canaria. Hennes man misstänks för mordet men själv kommer han inte ihåg någonting efter en blöt kväll. Journalisten Sara Moberg och hennes vän Kristian Wede som jobbar på Norges konsulat på ön dras in i utredningen. En turistbuss sprängs utanför ett hotell och en turistanläggning drabbas av samma öde vilket får polisen att misstänka den grupp kanarier som vill befria Kanarieöarna från Spanien och turister. Dessutom mördas ytterligare en person och en annan misshandlas mycket svårt, men vad är motivet? Ett turistparadis som skakas om i grunden. Samtidigt brottas Sara med privata problem då hon snart ska fylla 50 år. Hur blev hennes liv egentligen?

Det förlovade landet bjuder på naturskildringar av ett vackert Gran Canaria samtidigt som läsaren hamnar i en riktigt spännande intrig. Lokalbefolkning och turister blandas med ditflyttade skandinaver som sökt sig till värmen och solen. Brutala mord och terror får polisen att koncentrerat leta efter en eller flera gärningsmän. Boken, som är den andra i serien om Sara Moberg, Kristian Wede och Gran Canaria, är spännande och läsvärd och jag ser fram emot en eventuell tredje bok i serien. Boken kom ut i år på Albert Bonniers förlag.

Stängd kista av Sophie Hannah

Första boken om Hercule Poirot skriven i Agatha Christies anda av Sophie Hannah, Monogrammorden, blev en besvikelse. Poirot kändes alltför främmande  och boken bjöd på en helt sanslös mordhistoria som jag trodde aldrig skulle ta slut. Nu har jag gjort ett nytt försök med Hannahs andra bok om Poirot, Stängd kista, som kom ut på svenska 2016 i översättning av Helen Ljungmark.

Den här boken kändes lite bättre att läsa då Poirot framställdes på ett sätt som mer överensstämmer med hans ordinarie jag i Christies böcker. Självklart ska man inte jämföra en genial deckarförfattare som Agatha Christie med en modern motsvarighet, men ändå. Själva mordhistorien är inte lika sanslös som i den första boken men visar sig ändå vara långsökt och inte så trovärdig. Bokens berättarjag är Poirots nye vapendragare Edward Catchpool som är kommissarie vid Scotland Yard. Catchpool gör själv en tillbakablick till händelserna i Monogrammorden och vad som hände med hans rykte som polis och utredare efter Poirots insats. Alltså inte till hans fördel. Eftersom Poirot är det geni han är i ”mordlösarsammanhang” så behöver han tydligen en mindre smart parhäst, Catchpool.

Mycket i historien är självklart i Christies anda. Det är överklassmiljö hos en hertigfamilj på Irland. Änkehertiginnan Playford är även barnboksförfattare med en säregen sekreterare till hjälp. Där finns också hennes vuxna barn med respektive samt inbjudna gäster, däribland Poirot och Catchpool. Och de undrar varför de har bjudits dit. Självklart har man tjänstefolk och som kanske inte framstår som överdrivet smarta vilket jag tycker är något som brukar förekomma i Christies böcker, fördomsfullt. Men ett undantag finns ifråga om den nye hertigen Playford som inte verkar ha alla hästar hemma han heller så hertig han är.

Änkehertiginnan Playford tillkännager en kväll att hon ändrat sitt testamente till förmån för sin sekreterare. Senare samma kväll hittas han mördad men är det på grund av det nya testamentet? Poirot är som sagt mer av sitt vanliga jag men jag tycker att han får hålla sig alldeles för mycket i bakgrunden förutom i sista kapitlet som innehåller den obligatoriska samlingen av alla misstänkta och själva upplösningen där mördaren avslöjas, som det brukar vara. Den här boken är klart bättre än den första men den känns ändå nästan lite löjlig, vilket i och för sig kan bero på att jag förmodligen har vuxit ifrån den här typen av pusseldeckare som jag fullkomligt slukade som tonåring. En medelmåttig deckare tycker jag. Betyg: 3

Johan Kristian Homan X 2 av Jan Mårtenson

JanMårtenson

Jag har på ganska kort tid läst igenom två Homandeckare. Det började med att jag fick en Homandeckare från 1997 i min hand vilket gav mersmak så jag fortsatte med Jan Mårtensons förra deckare från 2015, pocketutgåvan. Det visade sig att allt var sig likt ifråga om  persongalleri, miljö med mera. Huvudpersonen är antikhandlaren Johan Kristian Homan som hela tiden snubblar över mord och dras in i mordutredningar. Själv påstår Homan att det beror på att han har så dåligt omdöme. Han lägger sig i och kan inte låta bli att ge sig på misstänkta personer. Handlingen utspelar sig huvudsakligen i Stockholm men med vissa avstickare till Monte Carlo, Davos och Toscana samt Södermanland.

Den äldsta boken från 1997 heter Högt spel där Homan dras in i en härva som har sin bakgrund i kriget i forna Jugoslavien. Tillsammans med Homan finns hans flickvän Francine som är chef inom Säpo och hans blåmaskade siameskatt Cléo de Merode. Till nätverket kring Homan hör också hans kollega/konkurrent och gode vän Eric Gustafson samt kommissarien Calle Asplund på Riksmordskommissionen. Boken från 2015 heter Medicis ring och innehåller samma huvudpersoner trots alla år som gått. Handlingen har sitt ursprung i två dödsfall i Toscana där Homan befinner sig på semester och som leder till att hans dras in i internationell terrorism.

Mårtensons deckare är antikviteter, bildning, god mat och gott vin och har dessutom, eller kanske just därför, en klar mysfaktor tycker jag. Efter en bok var jag fast i Homans värld och ville fortsätta med efterföljande böcker. Det är dock inte toppklass som det är fråga om men tillräckligt spännande underhållning förutsatt att man tycker om den här typen av deckare, vilket jag gör. Betyget blir därför en 3:a, kanske med ett litet plustecken efteråt på grund av ”myset”.

Johan Kristian Homan då och nu

Fick av en slump en gammal Homandeckare i min hand som kom ut 1997 närmare bestämt. Eftersom jag aldrig läst något av Jan Mårtenson tidigare så blev jag nyfiken och satte igång med läsandet. Jag har snart läst ut boken, Högt spel, och tänkte sedan fortsätta med Mårtensons deckare från 2015, Medicis ring, för att avsluta jämförelsen med hans senaste deckare som kommer ut om någon vecka. Jag kan dock säga redan nu efter bara den första boken att det är trevlig avkoppling även om en bok från 1997 kanske känns lite dammig. Mer skriverier om Homan kommer framöver efter genomläsning av 2015 och 2016 års böcker.

Homan x 3:

Högt spel     Medicis ring     Silverapostlarna

 

En mörkare himmel av Mari Jungstedt & Ruben Eliassen

En mörkare himmel

(Albert Bonniers förlag/Månpocket baksidestext) En kvinna hittas mördad på klipporna nedanför norska sjömanskyrkan i Arguineguin, en fiskeby vid kusten på södra Gran Canaria och ett populärt semestermål för frusna nordbor. Polisen får oväntad hjälp av den svenska journalisten Sara Moberg, som driver den skandinaviska tidningen på ön och den norska före detta polisen Kristian Wrede, nyanställd vid konsulatet i Las Palmas. De upptäcker att den döda kvinnan arrangerats efter en berömd fjortonhundratalsmålning, Venus födelse. Och det dröjer inte länge förrän ondskan slår till igen.

Författarna är nya bekantskaper för mig förutom att jag har läst den senaste av Jungstedts böcker om Gotland och kommissarie Anders Knutas. Upplägget är lika upptäckte jag då berättelsen växlar mellan olika berättare och inte minst mördaren som berättarjag. Det kan kännas lite spretigt till att börja med men efterhand som jag kom in i boken så vande jag mig. Handlingen utspelar sig som sagt på Gran Canaria bland lokalbefolkning, utlandsskandinaver och turister. En person i boken visar sig efterhand bli allt viktigare för mordutredningen och det är Samsara eller Frank Hagen som han egentligen heter, en norrman som bosatt sig på ön och startat ett yogacenter. Han är en mycket störd person som har för vana att dupera sin omgivning och att ständigt bedra sin fru.

Boken innehåller lockande miljöskildringar, grymma mord och trovärdiga karaktärer och allt som allt så läser jag gärna en kommande bok i den nya serien. (En mörkare himmel kom ut 2015.) De skriver bra helt enkelt så betyget blir 4 av 5.

BloddroppeBloddroppeBloddroppeBloddroppe