Entry Island av Peter May

Mays tidigare böcker, hans trilogi om , utspelade sig ju i Skottland och på Hebriderna men i den här boken hamnar läsaren i Canada även om handlingen också i den här boken huvudsakligen utspelar sig på en ö, Ile Déntrée eller Entry Island som dess invånare kallar den. Huvudpersonen vi möter är polismannen Sime som bor och arbetar i Montreal. Han skickas tillsammans med ett team poliser från Montreal till Entry Island för att utreda ett mord på en man. Mannens fru är misstänkt för mordet som begicks i parets hem.

Sime har en mycket jobbig skilsmässa bakom sig och det blir inte enklare då hans före detta fru också jobbar inom polisen som rättstekniker. Han kan inte sova och är mer eller mindre utmattad. När han kommit till ön och ska förhöra den döde mannens fru får han nästan en chock då han känner igen henne. Han har träffat henne tidigare men kan inte placera henne. Hennes namn är Kirsty Cowell. Kirsty var bevisligen ensam hemma med sin man när han mördades men hon påstår att en okänd människa var inne i huset och dödade mannen. Ljuger hon? Inga bevis påträffas i huset för att någon annan än hon skulle ha varit där.

Boken innehåller två olika berättelser. Dels själva mordhistorien men också en berättelse om tvångsdeportationer av människor på Hebriderna som tvingades lämna sina hem av jordägare och sattes på båtar som skulle ta dem till Canada. Det finns således ättlingar i landet till de människor som tvingades att lämna Hebriderna och Skottland, de så kallade utrensningarna av Högländerna.

Peter May skriver väldigt bra tycker jag och efter att ha läst hans trilogi om Hebriderna ville jag självklart läsa hans nya bok Entry Island. Nu är inte boken nyutkommen utan den kom ut i Sverige 2016 i översättning av Charlotte Hjukström. Det är spännande med ett brokigt persongalleri. Allt från polismännen till öborna. Det är också fina miljöskildringar som berättar om människan utsatthet i en hård miljö där väder och vind formar allt. Boken får därför betyget 4.

Annonser

Lewispjäserna av Peter May

Lewispjäserna

För inte så länge sedan skrev jag om Peter Mays Lewismannen som jag tyckte var en oerhört bra bok. Nu har jag läst den tredje och sista boken i Mays trilogi om den före detta poliskommissarien Fin Macleod och ön Lewis i Yttre Hebriderna. Jag hade stora förväntningar på boken, Lewispjäserna, och de infriades definitivt och jag kan nog påstå att Peter May har blivit en ny favorit bland de deckarförfattare som jag gärna läser.

Fin Macleod har bosatt sig på ön. Han rustar sitt gamla föräldrahem och har skaffat jobb som säkerhetschef på en privatägd egendom. En stormnatt försvinner en sjö och ett flygplan upptäcks på botten. I planet hittar Fin och hans barndomsvän Whistler Macaskill kvarlevorna av en människa. Sjutton år tidigare försvann deras vän Roddy Mackenzie i sitt flygplan och alla utgick från att han omkom i en flygolycka men nu har man alltså hittat planet och Roddy. När kroppen undersöks upptäcker man att personen blivit mördad, brutalt mördad, och Fin börjar ett sökande efter svar på mordgåtan.

Precis som i Lewismannen kommer det förflutna i kapp nuet och historien om Fins tonårs- och ungdomstid berättas samtidigt som det uppdagas att vännen Whistler bär på en mycket mörk hemlighet. Ön Lewis bjuder på en karg och vindpinad miljö men som skildras på ett mycket vackert och lockande sätt, även om det ständiga regnandet och vinden som alltid är närvarande nog kräver sin man att leva med. Någon gång i framtiden kommer jag nog att göra en resa till Hebriderna för att få uppleva miljön i verkligheten.

Även Lewispjäserna är en mycket bra och välskriven bok med en spännande intrig som fångade mig snabbt och jag mer eller mindre sträckläste den från början till slut. Nu är ju det här en trilogi men jag ser verkligen fram emot en ny bok av Peter May, på engelska eller svenska. May rekommenderas varmt!

BloddroppeBloddroppeBloddroppeBloddroppeBloddroppe

Lewismannen av Peter May

Lewismannen

Den här boken är visserligen inte helt ny men är trots det mycket läsvärd. Lewismannen kom ut på svenska 2014 i översättning av Charlotte Hjukström. Boken är den andra i Peter Mays trilogi om Fin Macleod och ön Lewis. Fin Macleod är en före detta poliskommissarie som återvänt till sin barndomsö Lewis i Yttre Hebriderna efter en familjetragedi där hans son omkom. Han planerar att rusta upp sitt gamla barndomshem. Väl tillbaka på Lewis träffar han sin gamla ungdomskärlek Marsaili och hennes son Fionnlagh. Marsailis far Tormod Macdonald har blivit dement och kastas ut ur sitt hem eftersom hans fru Mary/Marsailis mor inte står ut längre och problemet att ta hand om honom läggs på dottern.

Samtidigt har man hittat en död man i en torvmosse och man upptäcker att mannen varit död sedan 1950-talet. Dessutom visar det sig att han inte dog en naturlig död utan blev mördad. När polisen och rättsläkaren undersöker den döde mannen gör man ett DNA-test och upptäcker att han är mycket nära släkt med Tormod Macdonald men frågan är på vilket sätt. Tormod har inga syskon och möjligtvis kan den döde mannen vara kusin till honom eller något liknande.

Fin börjar undersöka fallet för att hjälpa Tormod och Marsaili och en livstragedi avslöjas. Vem är Tormod Macdonald egentligen och var kommer han ifrån? Och som sagt vem är den döde mannen i torvmossen? När Fin närmar sig sanningen dras även Tormods barnbarn och barnbarnsbarn (Marsailis barn och barnbarn) in i det hela när det förflutna kommer i kapp nutiden. Hela Tormods familj drabbas.

Boken är väldigt bra med en spännande mordgåta som får en lite överraskande upplösning. Miljöskildringarna är fantastiskt bra och får mig att vilja åka till Hebriderna för att uppleva miljön i verkligheten. Havet, de vindpinade husen, växlingarna mellan regn och sol och vinden som ingen på ön kommer undan. Romanfigurerna är verkligen trovärdiga och jag fattade tycke för dem ganska snabbt. Fin som återvändare, Marsaili som försöker skapa sig ett bättre liv efter makens död, hennes son som själv blivit far och Tormod som växlar mellan förvirring i nutid och minnena från förr. De är inte svartvita utan ganska komplexa, vilket i högsta grad även gäller själva handlingen. Boken är välskriven med ett lättillgängligt språk och jag drogs snabbt in i berättelsen. Sedan var det svårt att släppa den. Betyget blir därför 5 av 5 möjliga.

BloddroppeBloddroppeBloddroppeBloddroppeBloddroppe