Horatio Sparkins, novell av Charles Dickens

horatio-sparkins Syntes man i de salonger som familjen Malderton frekventerade så måste man vara någon. Horatio Sparkins syntes och inte nog med det han uppvaktade Mr Maldertons äldsta dotter Teresa. Men vem var  Mr Sparkins då? Ja det var det ingen som visste mer än att han måste vara en prominent man med goda förbindelser. Familjen Malderton visste inte till sig av förtjusning och beslöt sig för att bjuda hem honom. Nästa dag skulle Mrs Malderton och hennes två döttrar ut i staden på en shoppingtur. När de anlänt till den första och något sjabbiga butik som sålde sidentyg och annat får de sitt livs överraskning.

Det här är en novell av Charles Dickens som först publicerades 1836. Nu är den helt nyutgiven på svenska på Novellix förlag. Fåfänga, självgodhet, fördomar och att klättra socialt kan sägas vara några nyckelord för den här berättelsen. Familjen Malderton framstår som synnerligen självgoda och som föraktar allt som de uppfattar som lågt vilket till och med inkluderar Mrs Maldertons egen bror som offentligt erkänner att han arbetar gudbevars. Men de får sig en rejäl näsknäpp (min reaktion).

Dickens är ju en fantastisk författare som skriver om sin samtid med förmågan att väcka många och bitvis starka känslor hos mig som läsare under de cirka 25 sidor som berättelsen omfattar. Rätt åt Maldertons helt enkelt!

Annonser

Dödlig rättvisa av Barbara Nadel

Begravningsentreprenör Francis Hancock har sin firma i det slitna och fattiga East End i London. Han deltog i första världskriget i skyttegravarna och lider fortfarande svårt av sviterna från det han då upplevde. Det är nu det andra världskriget som pågår och London bombas varje natt av tyskarna men istället för att försöka skydda sig i ett skyddsrum under flygräderna springer Hancock runt på gatorna i fasa. Under en räd stöter han på en stapplande man som skriker att han har blivit nerstucken vilket inte tas på allvar av Hancock. Några dagar senare dyker emellertid mannens kropp upp hos begravningsbyrån och det får Hancock att börja fundera. Utnyttjar någon kriget för att begå mord?

Den döde mannen visar sig ha varit en synnerligen osympatisk och brutal individ och hans plågade fru misstänks snart för brottet och häktas medan Hancock börjar nysta i historien trots att han inte riktigt vet vad han ska tro. Är hustrun Pearl skyldig eller oskyldig till mordet?

Dödlig rättvisa är en lite annorlunda deckare av flera orsaker. Dels utspelar sig handlingen i historisk miljö då det är 1940-tal och andra världskriget pågår för fullt. London är mycket hårt drabbat av tyskarnas bombräder och särskilt East End där Hancock lever och är verksam. Dels handlar det om Hancock själv och hans familj då hans far efter ett antal år i Indien kom hem till England med sin indiska fru, hertiginnan kallad. Hancock har två systrar, Nan och Aggie, och i synnerhet Hancock och Nan har sedan barndomen fått utstå mycket av rasism då de huvudsakligen brås på sin mor. Det är också annorlunda genom att huvudpersonen är civil och begravningsentreprenör, det är således varken en polis eller en så kallad privatdetektiv som löser brotten i Nadels böcker om Francis Hancock.

Jag tycker om den här boken huvudsakligen på grund av personerna och då inte minst Francis Hancock. Han är en trasig man med mycket empati och det visar sig inte minst i den respekt människor runt Francis har för honom. Man litar på honom eftersom om han säger att han ska göra något så ser han till att få det gjort. Han är omtyckt och han kämpar för sin och familjens överlevnad i det kaos och helvete som omger dem.

Det här är första boken om Francis Hancock som kom ut 2005. Översättningen är gjord av Marianne Alstermark.

Deckare i andra världskrigets England

Sorgens arv

Barbara Nadels deckare Sorgens hav kom ut i svensk översättning 2008 på Midas/MBM Förlag. Översättare var Marianne Alstermark. Boken är alltså inte nyutgiven men Nadel är en ny bekantskap för mig. Hon har skrivit ett par serier där den ena utspelar sig i Turkiet och Istanbul medan den andra har handlingen förlagd till England under andra världskriget och Londons East End. Huvudpersonen är en begravningsentreprenör, Francis Hancock, som dras in i en härva av mord och engelska nazister och där en grupp romer spelar en huvudroll. En romerflicka, Lily, hittas mördad och hennes familj vänder sig till Hancock då de vill att han ska ta hand om kroppen och begravningen. Sedan sätter vansinnet i gång.

Hancock är en ganska intressant figur. Han är alltså begravningsentreprenör som är ett yrke han ärvt av sin far och farfar. Han har också en lite annorlunda bakgrund då hans mor är indiska. Hancock lever med sin mor och två systrar i det hus där han också driver sin verksamhet i Londons East End. Det är 1940 och blitzen pågår för fullt vilket håller på att göra Hancock utom sig av skräck på grund av sviter från hans deltagande i första världskriget. Han har sedan barndomen positiva relationer med traktens romer och det är därför som de ber just honom om hjälp.

Handlingen är brutal med vansinnesdåd men den berättas på ett lite omständligt sätt. Det är en lite annorlunda deckare inte minst med tanke på bokens huvudperson. Den är värd att läsa men det kommer nog att dröja ett tag innan jag ger mig på en av de andra böckerna i serien. Sorgens hav får betyget 3.

BloddroppeBloddroppeBloddroppe

Monogrammorden av Sophie Hannah

Monogrammorden 2015

1920-talets London. Under sin sedvanliga torsdagsmiddag på Pleasants Coffee Shop råkar Hercule Poirot på Jennie. Hon är jagad, rädd och påstår att hon kommer att bli mördad, men att mordet på henne är det enda sättet att skipa rättvisa. Samma kväll inträffar tre mord på det eleganta Bloxham Hotel. Tre offer påträffas i tre olika hotellrum vart och ett med en manschettknapp med ett monogram i munnen.

När jag var i tonåren slukade jag Agatha Christies deckarromaner om och om igen, men ju äldre jag har blivit ju mer har hennes böcker kommit att kännas lite väl dammiga med sina brittiska överklassmiljöer och stereotypa persongallerier. Emellertid tog nyfikenheten och en viss känsla av nostalgi över när jag läste om att man givit ut en helt ny Poirot-deckare för att uppmärksamma Christies 125-års jubileum i år. Hercule Poirot är trots allt en stor favorit bland alla de poliser och detektiver som löser mordfall i olika deckarromaner så det var med stora förväntningar som jag öppnade boken och började läsa. Jag såg verkligen fram emot att få träffa monsieur Poirot igen efter så många år.

Nu är ju boken inte skriven av Agatha Christie utan av en modern nu levande författare, Sophie Hannah, vilket i hög grad bidrog till min nyfikenhet. Hur väl hade Hannah lyckats åstadkomma en ny Christie-deckare? Ganska bra skulle jag nog vilja påstå. Det är en traditionell pusseldeckare och Poirot finns där med alla sina välbekanta egenheter även om jag kanske uppfattar honom som lite väl stingslig och smågrinig jämfört med hur han framställdes av Christie själv. Poirot samarbetar med en kommissarie som framställs som inte alltför aktiv och skarpsinnig. Handlingen vindlar sig genom många turer innan dramat får sin upplösning och mördaren kan gripas. En detalj irriterar mig dock och det är duandet av personer. Jag tvivlar på att man överlevde att dua monsieur Poirot eller en engelsk lady på 1920-talet men man säger genomgående du till varandra genom hela boken och det skär verkligen i mina öron. Det är möjligt att jag är för konservativ och att min bakgrund som svensklärare påverkar min reaktion, men, men. Boken får emellertid godkänt och den är värd att läsa om inte annat så för att Poirot alltid är Poirot.

Betyg: dödskalle 2, 75dödskalle 2, 75dödskalle 2, 75