Häxans tid av Árni Thórarinsson

häxans tid

Det är bara att konstatera att isländska deckare är bara så bra. Häxans tid är en spänningsroman med journalisten Einar i huvudrollen. Har har precis blivit förvisad från Reykyavik upp till nordlandet där han ska vara stationerad i den lilla staden Akureyri där han ska försöka samsas med en inte så lyckad nyhetschef. En kvinna som är ute på forsränning med sitt företag ramlar i vattnet och skadar sig så illa att hon senare avlider men är det en olycka eller mord? Samtidigt ska en grupp gymnasister sätta upp en pjäs när huvudrollsinnehavaren plötsligt försvinner och senare påträffas död. Mord. Einar börjar nysta i händelserna samtidigt som han är jagad av den nye nyhetschefen på tidningen i Reykyavik för att leverera nyheter.

Boken har en bra handling med ett intressant persongalleri. Det som ställde till lite problem för mig vad att kunna uttala alla typiskt isländska namn på personer och orter. Einar är lite burdus och törs ge sig på folk. Han är inne i en vit period efter allt för mycket drickande men klarar sig. Han längtar hela tiden efter sin dotter som bor i Reykyavik men har kontakt med henne på telefon. Hans nya bostad i Akureyri ger honom även en sambo i skepnad av en undulat som han fäster sig vid. Han delar även tillfälligt bostad med tidningens fotograf Jóa som lånats ut från huvudstaden. Einar använder sin journalism för att nysta i händelserna och kunna kontakta intressanta eller misstänkta personer och under resans gång blir det en del artiklar. Det är också spännande att få en inblick i livet på Island även om det självklart är en bok och fiktion. Men namn, geografi, miljöbeskrivningar med mera gör att jag vill veta mer om ön och livet där. Men lika självklart är det ju bokens handling som fick mig att mer eller mindre sträckläsa den. Det kommer definitivt att bli fler isländska deckare framöver.

Den här boken har även filmats för TV och visades på SVT 2012 vilket gör att den har några år på nacken men det gör den inte sämre för det. Ska försöka leta upp TV-serien som jag gärna skulle vilja se. Boken kom ut på svenska 2012 i översättning av Inge Knutsson.

Annonser

Maigret gillrar en fälla av Georges Simenon (klassiker)

Maigret-gillrar-en-faella-(Inbunden-2017)

Den här boken är en riktig deckarklassiker. Maigret gillrar en fälla kom ut 1955 i Frankrike och heter på originalspråk Maigret tend un piège. George Simenons deckare gavs först ut på svenska 1957 i översättning av Harriet Ribbing och det är samma översättare som står bakom översättningen i den nyutgivning som Atlantis förlag gjort vilket medfört att den här boken kom ut igen i år 2017.

En seriemördare sätter skräck i Paris invånare då hen ger sig på kvinnor i stadsdelen Montmartre. Det är en viss typ av kvinnor som fallit offer för mördaren, korta och rundnätta, men för övrigt kan inte Maigret och hans mannar hitta något samband mellan offren. Inte mer än att samtliga mord skett i Montmartre vilket får Maigret att misstänka att mördaren antingen bor i stadsdelen eller arbetar där, det måste åtminstone vara en person som känner till området oerhört väl. När fem mord har begåtts står polisen fortfarande utan ledtrådar och indicier men då får Maigret en idé och gillrar en fälla för att försöka locka fram mördaren.

Boken om Maigret är speciell och visar upp femtiotalets Paris. Maigret och polisen håller ju till vid Quais des Orfèvres vilket ligger nära Pont Saint Michel och Seine. Jag har själv vandrat där även om det nu är några år sedan men miljöbeskrivningarna i boken väcker minnen av Paris gator och hus även om jag inte var med på femtiotalet utan besökte Paris för första gången på 1970-talet. Böckerna om Maigret har ju även filmats och det var inte så länge sedan som en filmatisering av just den här boken visades på TV. Det är för övrigt flera titlar som kommit under 2016 och 2017 så jag kommer att plocka ut ytterligare några deckargodingar i serien.

Mordet i Eiffeltornet av Claude Izner

mordet-i-eiffeltornet-3d-web

Året är 1889 och platsen är Paris där den stora världsutställningen pågår. Den stora attraktionen är det 300 meter höga torn i järn som konstruerats, Eiffeltornet. En mängd aktiviteter pågår på olika plan i tornet med massor av uppspelta besökare men plötsligt faller en kvinna ihop och avlider. Hon har uppenbarligen blivit stucken av ett bi. Men tidigare inträffade samma sak i en annan del av staden då en lumphandlare blev stucken och avled. Men beror dödsfallen verkligen på ett bistick? Ytterligare tre personer dör men då är man beredd att avfärda olycksfall med bin. Det går en seriemördare lös i Paris men varför har han eller hon gett sig på dessa stackars människor? En som frågar sig detta är bokhandlare Victor Legris som dragits in i händelsernas centrum och börjar misstänka flera personer i sin bekantskapskrets bland annat hans gode vän och ställföreträdande far Kenji.

Om man nu tycker att min sammanfattning av handlingen är något virrig så är det lite symptomatiskt för själva boken. Huvudpersonen springer omkring i Paris och misstänker än den ena och än den andra bland andra sin bästa vän samt sin senaste förälskelse. Det är en deckare men boken är tyvärr inte spännande även om jag självklart ville veta vem som var mördaren. Boken är dock klart läsbar och gjorde mig trots allt lite nyfiken så det blir en till bok i en serie på tre som kommit ut på svenska. Claude Izier är en pseudonym för systrarna Liliane Korb och Laurance Lefebre som arbetar som bouquinister/bokhandlare i Paris och som dessutom skriver deckare. Mordet i Eiffeltornet är den första boken i serien om privatdetektiven och bokhandlaren Victor Legris som löser brottsfall i 1800-talets Frankrike. Boken kom ut på svenska 2010 i översättning av Johanna Hedenberg. Jag läser ju mest brittiska deckare och de skiljer sig markant från de (få) franska deckare som jag har läst, en kulturchock kanske, även om just den här boken innehåller mord, mördare, privatdetektiv och ett antal misstänkta som deckare brukar ha. Men som sagt den är inte spännande, inte för min deckarsmak, men läs den gärna och bilda er en egen uppfattning.

 

Flickan under jorden av Elly Griffiths

Flickan-under-jorden-(E-bok-2016)

För tio år sedan försvann en liten flicka, Lucy Downey, spårlöst och trots polisens insatser kunde man inte hitta henne. Nu har en annan lite flicka, Scarlet Henderson, försvunnit och kriminalkommissarie Harry Nelson påminns ständigt om Lucys försvinnande. Nelson utgår att Lucy efter så många år är död men hoppas att de ska finna Scarlet levande. Trots polisens pådrag hittar man inte flickan. Det är inte förrän arkeolog Ruth Galloway har kopplats in på fallet som man hittar en barnkropp ute vid Norfolks saltängar vid havet. Där finns en tvåtusen år gammal hägnad som grävdes ut tio år tidigare och det visar sig att barnet är försvunna Scarlet som har begravts där.

Flickan under jorden är den första boken i serien om arkeolog Ruth Galloway och där hon träffar kommissarie Harry Nelson för första gången. Boken kom ut på svenska 2011 i översättning av Carla Wiberg. Ruth lever ensam i en liten stuga vid saltängarna i Norfolk där hon bor med sina två katter. Hon forskar och undervisar i arkeologi vid universitetet och har mer eller mindre ställt in sig på att hennes liv kommer att fortsätta så. Harry Nelson är gift och har två döttrar. Ruth är ganska långt ifrån hans preferenser ifråga om kvinnor men han kan ändå inte låta bli att påverkas av hennes självkänsla och hennes attityd som säger honom att hon helt struntar i vad han och andra kan tänkas ha för uppfattning om henne. När hon ska undersöka ett lik som polisen hittat kommer hon klädd för utgrävning och med den utrustning som behövs och Nelson imponeras av hennes metodiska och professionella arbetssätt. På något sätt dras dessa motpoler till varandra och efter en natt tillsammans upptäcker Ruth så småningom att hon är gravid. Fortsättning följer i de efterföljande böckerna.

Det tog lite tid för mig att komma in i serien om Galloway och Nelson men numera är jag fast och ser fram emot nya böcker i serien. Kombinationen av mordgåtor med Ruth Galloways arkeologi och inblicken i hennes liv vid saltängarna är något som jag uppskattar mycket, men smak är ju subjektivt så självklart måste läsare bilda sig en egen uppfattning.