Stängd kista av Sophie Hannah

Första boken om Hercule Poirot skriven i Agatha Christies anda av Sophie Hannah, Monogrammorden, blev en besvikelse. Poirot kändes alltför främmande  och boken bjöd på en helt sanslös mordhistoria som jag trodde aldrig skulle ta slut. Nu har jag gjort ett nytt försök med Hannahs andra bok om Poirot, Stängd kista, som kom ut på svenska 2016 i översättning av Helen Ljungmark.

Den här boken kändes lite bättre att läsa då Poirot framställdes på ett sätt som mer överensstämmer med hans ordinarie jag i Christies böcker. Självklart ska man inte jämföra en genial deckarförfattare som Agatha Christie med en modern motsvarighet, men ändå. Själva mordhistorien är inte lika sanslös som i den första boken men visar sig ändå vara långsökt och inte så trovärdig. Bokens berättarjag är Poirots nye vapendragare Edward Catchpool som är kommissarie vid Scotland Yard. Catchpool gör själv en tillbakablick till händelserna i Monogrammorden och vad som hände med hans rykte som polis och utredare efter Poirots insats. Alltså inte till hans fördel. Eftersom Poirot är det geni han är i ”mordlösarsammanhang” så behöver han tydligen en mindre smart parhäst, Catchpool.

Mycket i historien är självklart i Christies anda. Det är överklassmiljö hos en hertigfamilj på Irland. Änkehertiginnan Playford är även barnboksförfattare med en säregen sekreterare till hjälp. Där finns också hennes vuxna barn med respektive samt inbjudna gäster, däribland Poirot och Catchpool. Och de undrar varför de har bjudits dit. Självklart har man tjänstefolk och som kanske inte framstår som överdrivet smarta vilket jag tycker är något som brukar förekomma i Christies böcker, fördomsfullt. Men ett undantag finns ifråga om den nye hertigen Playford som inte verkar ha alla hästar hemma han heller så hertig han är.

Änkehertiginnan Playford tillkännager en kväll att hon ändrat sitt testamente till förmån för sin sekreterare. Senare samma kväll hittas han mördad men är det på grund av det nya testamentet? Poirot är som sagt mer av sitt vanliga jag men jag tycker att han får hålla sig alldeles för mycket i bakgrunden förutom i sista kapitlet som innehåller den obligatoriska samlingen av alla misstänkta och själva upplösningen där mördaren avslöjas, som det brukar vara. Den här boken är klart bättre än den första men den känns ändå nästan lite löjlig, vilket i och för sig kan bero på att jag förmodligen har vuxit ifrån den här typen av pusseldeckare som jag fullkomligt slukade som tonåring. En medelmåttig deckare tycker jag. Betyg: 3

Annonser

Den som glömmer av Arnaldur Indridason

Året är 1979 och en ung kriminalpolis, Erlendur Sveinsson, ställs inför ett fall där en kropp hittas flytande i en avlägsen damm ute på lavafältet. En amerikansk militärbas är det enda som ligger i närheten. Liket tycks på något vis höra ihop med basen, men amerikanerna är inte intresserade av att samarbeta med den isländska polisen och kriminalpolisen Erlendur Sveinsson och hans kollegor får istället ta andra vägar för att skaffa sig information om fallet. Samtidigt kan Erlendur inte släppa tankarna på den artonåriga flicka som försvann en mörk vinter för över 25 år sedan. På egen hand gräver han djupare i det förflutna och finner att även flickan tycks ha vissa kopplingar till militärbasen.

9789113068879_200x_den-som-glommer

Erlendur dras till händelser där människor har försvunnit och en bit in i handlingen får läsaren veta att det kan bero på att när han var liten försvann hans bror vilket påverkade Erlendur mycket starkt. Handlingen utspelar sig i och omkring Reykyavik på Island vilket utgör en intressant miljö. Arnaldur Indridason har skrivit en serie om Erlendur Sveinsson och den här boken kom ut på svenska 2015 i översättning av Ylva Hellerud. Jag tycker att Den man glömmer är en mycket bra deckare och jag vill definitivt läsa fler böcker i serien. Det är spännande och intressant, inte minst persongalleriet med Erlendur i spetsen och hans mentor Marion Briem. Boken lockar dessutom till ett besök på ön ska jag erkänna även om jag aldrig har varit där ännu. Betyg: 4

Cirkeltecknaren av Fred Vargas

Fred Vargas är en av världens mest lästa franskspråkiga författare och Cirkeltecknaren är hennes första bok i serien om kommissarie Adamsberg. Jag har läst pocketversionen i översättning av Cecilia Franklin som kom ut i Sverige 2016.

cirkeltecknaren

Mystiska cirklar dyker upp på Paris trottoarer. I varje cirkel ligger alltid något som en kapsyl, en död råtta eller något annat skräp (inte för att råttor och även döda råttor är skräp!). Men Adamsberg är misstänksam och hans intuition säger honom att något värre kommer att dyka upp vilket det också gör. En morgon upptäcks ytterligare en cirkel men med en mördad kvinna inuti den. Hennes namn var Madeleine Chatelain och hon har fått halsen avskuren. Adamsberg drar igång en utredning. Fler cirklar dyker upp som Adamsberg befarat och ytterligare mordoffer hittas. Utredningen leder så småningom till en professor i bysantologi vars fru är en av offren men är han mördaren?

Grymhet och ondska går som en röd tråd genom boken som är ganska annorlunda jämfört med de svenska och brittiska deckare som jag vanligtvis läser. Boken är bra men det tog några sidor att verkligen komma in i handlingen. Adamsberg är en speciell figur men skarpsynt och han har intuition. Han kan känna av ondska på lång väg. Likaså hans inspektör Danglard har erfarenhet och intelligens. Tillsammans arbetar de sig fram i utredningen och kan så småningom fånga in en kallblodig mördare. Betyg: 3,5