Det andra ansiktet av Mari Jungstedt

Det andra ansiktet

En ny Anders Knutas-deckare kom ut nu under våren och man blir definitivt inte besviken. Knutas är en sympatisk bekantskap, lugn, trygg och rutinerad. Han och polisteamet ställs inför mord som har en sadomasochistisk stämpel. Två män hittas mördade, en på Gotland och en i Stockholm, men DNA visar att det är samma mördare men frågan är om det är en man eller kvinna som är förövaren. Dessutom undrar polisen om det är överlagt mord eller en olyckshändelse. Privat knakar det i förhållandet mellan Anders Knutas och Karin Jacobsson då hans före detta fru Line dyker upp i Visby och får honom att bli totalt förvirrad.

Jungstedts deckare är faktiskt trivsamma att läsa samtidigt som det handlar om brutala mord konstigt nog. Enligt min uppfattning är det persongalleriet som gör böckerna till en trivsam läsning. Den lugne och trygge Anders Knutas, den sympatiska Karin Jacobsson, den ständigt ätande kriminalkommissarien Martin Kihlgård från Rikskriminalen med flera i teamet kring Knutas. Ibland tycker jag emellertid att det kan bli lite för mycket privatliv och lite för lite utredning men det är säkert en balansgång och det är självklart enbart min subjektiva uppfattning. Andra läsare uppskattar säkert att få gräva ner sig i huvudpersonernas privata sfär.

Det andra ansiktet är den tredje deckarromanen som jag läser av Jungstedt och hon följer samma mönster i upplägget i samtliga böcker. Berättaren växlar mellan en osynlig, mördaren och eventuella andra figurer. På ett sätt reagerar jag lite negativt över att mördarens berättelse varvas med de andras eftersom jag egentligen inte vill veta allt det här om hen såvida det inte är utredarnas berättelse om vad de fått fram. Men jag vänjer mig lite vid det här berättarsättet och det är ju dessutom tydligt att det är Jungstedts sätt att skriva på. För övrigt är den här boken precis som hennes tidigare böcker väldigt lättlästa och man kommer snabbt in i handlingen det går dessutom snabbt att ta sig igenom hennes deckare. Jag läser gärna hennes nästa bok i serien och betyget blir 4-.

Annonser

Dödsmässa av Reginald Hill

En deckartyp som jag alltid tyckt väldigt mycket om är typiska, traditionella brittiska deckare och det är också så som Dödsmässa av Reginald Hill beskrivs i bokens baksidestext. Utmärkt tänkte jag efter att ha läst på baksidan då är den här boken något för mig. Till saken hör också att Hills böcker om intendent Dalziel och kollegan Pascoe gått som TV-serie och som en mycket bra serie dessutom. Men tyvärr blev jag något besviken efter att ha läst boken.

Andy Delziel har precis börjat att jobba igen efter att ha råkat ut för en svår olycka då han kom i vägen för en bomb. Han blir helt privat kontaktad av en gammal bekant och poliskollega, Mick Purdy, som vill att han ska prata med hans flickvän, Gina Wolfe, om hennes man, polismannen Alex Wolfe, som nu har varit försvunnen i sju år. Orsaken är att hon vill få honom dödförklarad så att hon kan gifta sig med Purdy. Emellertid har det börjat dyka upp livstecken från hennes man eller rättare sagt eventuella livstecken. En bild från ett tidningsurklipp bland annat men också att Gina tror att hon har sett honom. Hon åker upp till Yorkshire och Keldale Hotel eftersom urklippet kom i ett kuvert från just det hotellet, och där tar hon kontakt med Dalziel.

Dessutom får man lägga till en numera socialt etablerad och respekterad gangster, Goldie Gidman, som är expert på att sopa undan spår efter sig, hans son som är en politiker på väg uppåt och som spås en lysande karriär, Gidmans två torpeder som är ett syskonpar, samt ett par grävande journalister. Ett mord och en brutal misshandel av en polis sätter Dalziel och Pascoe på spåren efter Gidmans torpeder.

Andy Dalziel är en buffel men en intelligent och skicklig sådan men trots det riskerar han att sätta sig själv rejält i klistret när Peter Pascoe får reda på vad han har haft för sig. Mordet och misshandeln sätter igång en polisutredning där Dalziel tvingas berätta för Pascoe vad han har haft för sig. Därmed är jakten på gärningsmännen i gång. Dessutom försvinner Gina Wolfe. Och stämmer det att Alex Wolfe lever?

Dödsmässa kom ut i pocket i Sverige 2011 i översättning av Ulf Gyllenhak på Minotaur Förlag och Månpocket. Reginald Hill är en skicklig deckarförfattare men jag kände mig trots det lite irriterad när jag läste boken. Främst retade jag nog mig på några av personerna i boken, hur patetiskt det nu än kan verka, men även lite på själva handlingen. Lite av frustrerande läsning kan man nog säga. Jag frågade mig hur Hill skulle klara av att knyta ihop alltsamman. Vad skulle till exempel hända med gangstern Gidman och skulle polisen kunna komma igång med sitt jobb utan att Gidman hela tiden hade koll på vad de gjorde och sabotera det. Lite för mycket inlevelse i läsningen av mig förmodligen. Boken är bra och jag läser gärna mer av Reginald Hill men den är tyvärr inte riktigt så bra som jag hade väntat mig. Jag kanske hade för höga förväntningar helt enkelt.

Betyg: 3+

Oanade konsekvenser av Elizabeth George

 

Elizabeth George har länge varit en favorit i deckargenren med sin kommissarie Thomas Lynley och hans inspektör Barbara Havers. Inte minst den TV-serie som man kunde se för några år sedan skapade ett intresse för Georges böcker hos mig. Oanade konsekvenser är hennes nittonde bok om Lynley och Havers och den kom ut på svenska i år på Norstedts förlag. Översättare är Hanna Axén och Annika H. Löfvendahl. Det är en verkligt rejäl bok på 612 sidor men den är lättläst och fångade mig snabbt.

Havers har hamnat i onåd hos intendent Isabelle Ardery och måste verkligen passa sig i allt vad hon gör och inte gör för att slippa en tvångsförflyttning från Scotland Yard och London till en liten ort, Berwick-upon-Tweed, i norra England eller ännu värre. Med att passa sig menas allt från hur hon sköter sig på jobbet till att följa den klädkod som gäller. Problemet är bara att Havers är på väg att radera sig själv både personligt och yrkesmässigt vilket medför att hon inte presterar så bra yrkesmässigt som hon brukade göra tidigare. Barbara Havers är skärpt och mycket egensinnig. Dessutom är hon i vanliga fall en orädd person som inte väjer för att gå sin egen väg för att nå resultat.

Kommissarie Thomas Lynley lyckas få intendenten att gå med på att låta Havers ta sig an ett mordfall för att kunna låta henne visa framfötterna och försöka att bättra på sitt rykte hos chefen. En känd feminist och författare, Clare Abbott, förgiftas och eventuellt har hennes död en koppling till ett självmord som begicks ett par år tidigare. Länken är författarens assistent, Caroline Goldacre, som också var mor till den unge man som tog livet av sig. Utredningen kräver att Havers lämnar London för att bege sig till staden Shaftesbury i Dorset vilket även innebär att hon får med sig en ”övervakare” i skepnad av kollegan Winston Nkata. Utredningen leder till att väldigt mörka hemligheter kommer upp till ytan men tillåter också Havers att visa vad hon går för och att hon är en duktig polis.

Det är framförallt Barbara Havers som dominerar den här boken tycker jag men hon är också en härlig bekantskap. Fram för mer Havers! Det skulle dessutom vara roligt att se en filmatisering av boken och vad man i så fall gör av handlingen. Fram för mer Elisabeth George helt enkelt.

BloddroppeBloddroppeBloddroppeBloddroppe