Deckare i andra världskrigets England

Sorgens arv

Barbara Nadels deckare Sorgens hav kom ut i svensk översättning 2008 på Midas/MBM Förlag. Översättare var Marianne Alstermark. Boken är alltså inte nyutgiven men Nadel är en ny bekantskap för mig. Hon har skrivit ett par serier där den ena utspelar sig i Turkiet och Istanbul medan den andra har handlingen förlagd till England under andra världskriget och Londons East End. Huvudpersonen är en begravningsentreprenör, Francis Hancock, som dras in i en härva av mord och engelska nazister och där en grupp romer spelar en huvudroll. En romerflicka, Lily, hittas mördad och hennes familj vänder sig till Hancock då de vill att han ska ta hand om kroppen och begravningen. Sedan sätter vansinnet i gång.

Hancock är en ganska intressant figur. Han är alltså begravningsentreprenör som är ett yrke han ärvt av sin far och farfar. Han har också en lite annorlunda bakgrund då hans mor är indiska. Hancock lever med sin mor och två systrar i det hus där han också driver sin verksamhet i Londons East End. Det är 1940 och blitzen pågår för fullt vilket håller på att göra Hancock utom sig av skräck på grund av sviter från hans deltagande i första världskriget. Han har sedan barndomen positiva relationer med traktens romer och det är därför som de ber just honom om hjälp.

Handlingen är brutal med vansinnesdåd men den berättas på ett lite omständligt sätt. Det är en lite annorlunda deckare inte minst med tanke på bokens huvudperson. Den är värd att läsa men det kommer nog att dröja ett tag innan jag ger mig på en av de andra böckerna i serien. Sorgens hav får betyget 3.

BloddroppeBloddroppeBloddroppe

Annonser

Förstenad av Barbara Nadel

Förstenad

Barbara Nadel är en helt ny bekantskap för mig som jag hittade i pockethyllan i vår lokala bokhandel. Baksidestexten gjorde mig nyfiken så ett exemplar av boken inhandlades. Eftersom jag mest är van med svenska och brittiska deckare där miljön är just Sverige eller Storbritannien så var den här boken en något ovanlig bekantskap. Miljön är Istanbul i Turkiet och huvudpersonen är kommissarie Cetin Ikmen vilken är en skarp och kedjerökande mordutredare. Handlingen består från början av två separata fall där det ena handlar om två barn som har försvunnit och det andra om rysk organiserad brottslighet men det visar sig att de har kopplingar till varandra. Den gemensamma nämnaren visar sig vara balsamerade kroppar och en mycket skicklig kvinnlig balsamerare. Det visar sig också att ett fruktansvärt och tragiskt brott har begåtts på grund av en, måste man säga, galen och extremt egocentrisk människa. Tyvärr höll inte boken måttet. Handlingen är seg och alltför pratig och det är ett myller av personer och namn. Min första tanke var att jag bara var ovan som läsare men jag höll faktiskt på att ge upp läsningen. Trots detta är intrigen något så när spännande vilket räddar betyget från att bli en tvåa. Det blir istället en svag 3.

BloddroppeBloddroppeBloddroppe

Lewispjäserna av Peter May

Lewispjäserna

För inte så länge sedan skrev jag om Peter Mays Lewismannen som jag tyckte var en oerhört bra bok. Nu har jag läst den tredje och sista boken i Mays trilogi om den före detta poliskommissarien Fin Macleod och ön Lewis i Yttre Hebriderna. Jag hade stora förväntningar på boken, Lewispjäserna, och de infriades definitivt och jag kan nog påstå att Peter May har blivit en ny favorit bland de deckarförfattare som jag gärna läser.

Fin Macleod har bosatt sig på ön. Han rustar sitt gamla föräldrahem och har skaffat jobb som säkerhetschef på en privatägd egendom. En stormnatt försvinner en sjö och ett flygplan upptäcks på botten. I planet hittar Fin och hans barndomsvän Whistler Macaskill kvarlevorna av en människa. Sjutton år tidigare försvann deras vän Roddy Mackenzie i sitt flygplan och alla utgick från att han omkom i en flygolycka men nu har man alltså hittat planet och Roddy. När kroppen undersöks upptäcker man att personen blivit mördad, brutalt mördad, och Fin börjar ett sökande efter svar på mordgåtan.

Precis som i Lewismannen kommer det förflutna i kapp nuet och historien om Fins tonårs- och ungdomstid berättas samtidigt som det uppdagas att vännen Whistler bär på en mycket mörk hemlighet. Ön Lewis bjuder på en karg och vindpinad miljö men som skildras på ett mycket vackert och lockande sätt, även om det ständiga regnandet och vinden som alltid är närvarande nog kräver sin man att leva med. Någon gång i framtiden kommer jag nog att göra en resa till Hebriderna för att få uppleva miljön i verkligheten.

Även Lewispjäserna är en mycket bra och välskriven bok med en spännande intrig som fångade mig snabbt och jag mer eller mindre sträckläste den från början till slut. Nu är ju det här en trilogi men jag ser verkligen fram emot en ny bok av Peter May, på engelska eller svenska. May rekommenderas varmt!

BloddroppeBloddroppeBloddroppeBloddroppeBloddroppe