Den du inte ser av Mari Jungstedt

den-du-inte-ser

Jag köpte min första deckare av Mari Jungstedt på årets bokrea och föll direkt. Därför fortsätter jag nu med en tidigare krimiroman av henne som kom ut 2003 (i pocket kom den 2004). Kommissarie Anders Knutas är huvudperson omgiven av sitt team hos Gotlandspolisen. Teamet ställs inför en seriemördare som dödat tre kvinnor på ett mycket brutalt sätt. Kvinnorna tycks från början inte ha något gemensamt men allt eftersom historien rullar på får man som läsare reda på en liten mellanstadiekille som utsatts för mycket brutal mobbning av en grupp tjejer. Aha, tänkte jag då. Då förstår jag att bakgrunden till morden rimligtvis handlar om hämnd.

Gotland står precis inför sommarsäsongen med mängder av turister som kommer att invadera ön men morden påverkar situationen för de lokala näringsidkarna eftersom morden självklart skapar ett riksintresse. Och att då bege sig till ön med en seriemördare lös lockar inte folk direkt.

Historien får en dramatisk upplösning med stort polispådrag och påminner faktiskt till viss del om den senaste boken hon skrivit om Knutas och som jag läste för inte så länge sedan. Brist på fantasi kanske, även om det skiljer cirka tio år mellan böckerna. Även den här boken bjuder på växlingar mellan en osynlig berättare och mördarens historia då man får gå in lite i hans huvud och följa hans tankar, och hans berättelse, bit för bit, om den svåra mobbning han utsattes för som barn.

Den du inte ser må var tio år gammal men det är trots det en mycket bra nagelbitare med ett persongalleri man gärna möter flera gånger. Jag tycker också att den här boken har en bättre balans mellan karaktärernas yrkesliv och privatliv. Jo, jag kan faktiskt få nog av polismäns- och kvinnors privatliv särskilt om jag tycker att privatlivet tar så mycket plats att det sker på yrkeslivets och polisarbetets bekostnad. Det är helt enkelt så att jag läser deckare för intrigens och mordgåtans skull och inte för att fördjupa mig i utredarnas privata sfär. I alla fall får boken betyget 4.

BloddroppeBloddroppeBloddroppeBloddroppe

 

Annonser

Lewismannen av Peter May

Lewismannen

Den här boken är visserligen inte helt ny men är trots det mycket läsvärd. Lewismannen kom ut på svenska 2014 i översättning av Charlotte Hjukström. Boken är den andra i Peter Mays trilogi om Fin Macleod och ön Lewis. Fin Macleod är en före detta poliskommissarie som återvänt till sin barndomsö Lewis i Yttre Hebriderna efter en familjetragedi där hans son omkom. Han planerar att rusta upp sitt gamla barndomshem. Väl tillbaka på Lewis träffar han sin gamla ungdomskärlek Marsaili och hennes son Fionnlagh. Marsailis far Tormod Macdonald har blivit dement och kastas ut ur sitt hem eftersom hans fru Mary/Marsailis mor inte står ut längre och problemet att ta hand om honom läggs på dottern.

Samtidigt har man hittat en död man i en torvmosse och man upptäcker att mannen varit död sedan 1950-talet. Dessutom visar det sig att han inte dog en naturlig död utan blev mördad. När polisen och rättsläkaren undersöker den döde mannen gör man ett DNA-test och upptäcker att han är mycket nära släkt med Tormod Macdonald men frågan är på vilket sätt. Tormod har inga syskon och möjligtvis kan den döde mannen vara kusin till honom eller något liknande.

Fin börjar undersöka fallet för att hjälpa Tormod och Marsaili och en livstragedi avslöjas. Vem är Tormod Macdonald egentligen och var kommer han ifrån? Och som sagt vem är den döde mannen i torvmossen? När Fin närmar sig sanningen dras även Tormods barnbarn och barnbarnsbarn (Marsailis barn och barnbarn) in i det hela när det förflutna kommer i kapp nutiden. Hela Tormods familj drabbas.

Boken är väldigt bra med en spännande mordgåta som får en lite överraskande upplösning. Miljöskildringarna är fantastiskt bra och får mig att vilja åka till Hebriderna för att uppleva miljön i verkligheten. Havet, de vindpinade husen, växlingarna mellan regn och sol och vinden som ingen på ön kommer undan. Romanfigurerna är verkligen trovärdiga och jag fattade tycke för dem ganska snabbt. Fin som återvändare, Marsaili som försöker skapa sig ett bättre liv efter makens död, hennes son som själv blivit far och Tormod som växlar mellan förvirring i nutid och minnena från förr. De är inte svartvita utan ganska komplexa, vilket i högsta grad även gäller själva handlingen. Boken är välskriven med ett lättillgängligt språk och jag drogs snabbt in i berättelsen. Sedan var det svårt att släppa den. Betyget blir därför 5 av 5 möjliga.

BloddroppeBloddroppeBloddroppeBloddroppeBloddroppe

 

En mörkare himmel av Mari Jungstedt & Ruben Eliassen

En mörkare himmel

(Albert Bonniers förlag/Månpocket baksidestext) En kvinna hittas mördad på klipporna nedanför norska sjömanskyrkan i Arguineguin, en fiskeby vid kusten på södra Gran Canaria och ett populärt semestermål för frusna nordbor. Polisen får oväntad hjälp av den svenska journalisten Sara Moberg, som driver den skandinaviska tidningen på ön och den norska före detta polisen Kristian Wrede, nyanställd vid konsulatet i Las Palmas. De upptäcker att den döda kvinnan arrangerats efter en berömd fjortonhundratalsmålning, Venus födelse. Och det dröjer inte länge förrän ondskan slår till igen.

Författarna är nya bekantskaper för mig förutom att jag har läst den senaste av Jungstedts böcker om Gotland och kommissarie Anders Knutas. Upplägget är lika upptäckte jag då berättelsen växlar mellan olika berättare och inte minst mördaren som berättarjag. Det kan kännas lite spretigt till att börja med men efterhand som jag kom in i boken så vande jag mig. Handlingen utspelar sig som sagt på Gran Canaria bland lokalbefolkning, utlandsskandinaver och turister. En person i boken visar sig efterhand bli allt viktigare för mordutredningen och det är Samsara eller Frank Hagen som han egentligen heter, en norrman som bosatt sig på ön och startat ett yogacenter. Han är en mycket störd person som har för vana att dupera sin omgivning och att ständigt bedra sin fru.

Boken innehåller lockande miljöskildringar, grymma mord och trovärdiga karaktärer och allt som allt så läser jag gärna en kommande bok i den nya serien. (En mörkare himmel kom ut 2015.) De skriver bra helt enkelt så betyget blir 4 av 5.

BloddroppeBloddroppeBloddroppeBloddroppe

 

Den man älskar av Mari Jungstedt

den-man-alskar

Den här krimiromanen är visserligen inte helt ny då den gavs ut 2014 på Albert Bonniers förlag men den är väl värd att läsa. Boken är den tolfte i ordningen i Jungstedts serie om Gotlandsbaserade kommissarien Anders Knutas. Han har ett nära samarbete med kollegan Karin som han också har ett förhållande med. Tillsammans med de andra kollegorna i teamet ställs de inför en serie brutala mord och inleder jakten på en seriemördare. En kvinna hittas död i Bästeträsk på norra Gotland och det visar sig att hon har skjutits ihjäl med en bultpistol som man vanligtvis använder vid slakt av stora djur. När utredningen av mordet drar igång leder undersökningen till gården Gaustäde, en vacker gammal 1700-talsgård, där Julia Ramberg föder upp lamm. Hennes släkt har levt på gården i generationer men nu hotas den, och Julia, av en försäljning. Det är hennes två äldre syskon, Maria och Daniel, som vill sälja. Allt eftersom polisutredningen fortsätter visar det sig att morden har koppling till gården och familjen Ramberg. Julias försvunne lillebror Elias som alla trott var död efter en klättringsolycka ger några livstecken ifrån sig, men kan det verkligen vara så att han lever?

Kan man säga att en deckare är trivsam? Morden är brutala och en seriemördare går lös men Jungstedt skriver på ett sätt som gör att man genast fattar tycke för huvudpersonen Knutas. Han är erfaren, skicklig, trygg och mycket sympatisk. Miljön är lockande och man kan verkligen se den gamla gården framför sig när man läser med alla får och lamm som betar på ängarna. Jag får verkligen lust att besöka ön trots att man möter torpeder, missbruk, incest och en synnerligen brutal misshandel under läsningens gång. Jag vill bara säga att den här boken är bara så bra! Det blir betyget 4 av 5 möjliga.

BloddroppeBloddroppeBloddroppeBloddroppe