Rörgast av Johan Theorin

Rörgast

Törs man åka till Öland mån´tro? Rörgast är sista delen av Johan Theorins serie i fyra delar om Öland. Sedan gammalt har familjen Kloss pengar och mark på ön och de är fortfarande en familj att räkna med. De äger bland annat ett stort hotell och en campingplats men allt som rör sig kring dem tål inte att granskas på hur nära håll som helst.

I början av 1930-talet ska pojken Aron Fredh resa till Amerika med sin styvfar Sven men efter ankomsten dit berättar styvfadern att de inte kommit till Amerika utan befinner sig i Stalins Sovjet vilket är ”det förlovade landet” för den övertygade kommunistsympatisören Sven.

Den gamle skepparen Gerlof Davidsson träffar Aron som ung då de båda hjälper till med en märklig jordfästning av en av bröderna Kloss. Sextio år senare dras den åldrade mannen med stort civilkurage in i de händelser av våld och mord som inträffar på ön. Gerloff agerar lite som privatdetektiv och han kommer att spela en viktig roll i händelseutvecklingen.

Flera olika personers agerande samspelar parallellt och det framgår efter ett antal sidors läsning att det inte bara handlar om en mördare utan flera stycken. I ett av fallen kan jag faktiskt förstå varför personen ifråga vill hämnas och när man har läst hans historia kan han till och med få mig att känna viss sympati. Handlingen är välskriven och spännande och persongalleriet är intressant. Man möter den väldigt osympatiske Kent Kloss, en mystisk ”hemvändare” och inte minst den mycket sympatiske Gerloff Davidsson som trots sin aktningsvärda ålder börjar att rota i händelserna som utspelar sig sommartid strax före millennieskiftet 2000. Boken är mycket bra och jag rekommenderar den varmt. Betyget blir därför 4 av 5 möjliga bloddroppar.

BloddroppeBloddroppeBloddroppeBloddroppe

Annonser

Somliga linor brister av Varg Gyllander

Somliga linor brister

Hur det går till att undersöka en brottsplats tycker jag är intressant och den här boken har faktiskt en kriminaltekniker som huvudperson, Ulf Holtz. Han är skicklig och erfaren och tillsammans med kollegan Pia Levin letar han efter spår som kan leda till mördaren. Tre unga människor skjuts ihjäl i Stockholm och man kommer fram till att det borde vara samma person som mördat ungdomarna. Frågan är emellertid varför de mördades och om det finns någon gemensam nämnare mellan dem, och självklart vem som sköt dem.

Jag tycker som sagt att det är intressant med kriminalteknik och i Varg Gyllanders krimiroman får en som jag mitt lystmäte. Emellertid blir det bitvis nästan lite för mycket detaljer som förtar spänningen något och som gör att jag upplever intrigens tempo som ganska låg. Somliga linor brister är Gyllanders debutroman som kom ut 2009 på Bra Böckers förlag, och det är också första boken som jag har läst av honom dock med lite blandade känslor. Grundidén är spännande och intressant. Boken har bra och trovärdiga personbeskrivningar och miljön backar upp intrigen även om ”huvudstadens” namn inte nämns, men med viss ”slutledningsförmåga” förstår man att det handlar om Stockholm.

Jag kommer definitivt att ge författaren en andra chans även om det bitvis kändes lite segt under läsningens gång. Betyget blir godkänt men inte mer och den får därför 3 bloddroppar av mig.

 

BloddroppeBloddroppeBloddroppe