Nattfåk av Johan Theorin

Nattfåk

Familjen Westin har lämnat Stockholm för Öland. De har köpt en gammal fyrväktargård från 1800-talet, Åludden, med tillhörande fyrtorn. Katrin och Joakim Westin med sina två små barn Livia och Gabriel har precis flyttat in i gården. Det är senhöst och snart december och vinter och med vintern kommer fåken som är den storm som då hemsöker ön. Det finns sägner om Åludden och den kusligaste berättar att till jul återvänder alla som dött på gården dit. Katrin och barnen flyttade till gården först medan Joakim arbetade kvar i Stockholm och tog reda på det sista som fanns att göra i deras gamla hus men nu har även han flyttat till ön. Emellertid måste han upp till Stockholm för att hämta de sista sakerna från huset och städa ur källaren. Meningen är att han ska sova över hos sin mor i Stockholm och sedan åka hem till Åludden. Han försöker att ringa Katrin men får inget svar men så plötsligt svarar en röst som visar sig vara en polis. Det har skett ett dödsfall i familjen då parets dotter Livia har drunknat. Joakim blir chockad och förtvivlad vid beskedet och beslutar sig för att köra ner till Öland direkt på kvällen. När han kommer hem till gården möts han av polisen Tilda Davidsson. Familjen har tagits om hand av grannar och de beger sig dit, men när Joakim väntar sig att få träffa sin fru kommer i stället dottern Livia mot honom. Det var inte Livia som drunknade utan hans fru Katrin visar det sig. Chocken är total. Men var Katrins död en olycka, ett självmord eller var det rent av mord?

Ett kriterium på att en deckare är riktigt bra är jag jag sträckläser boken från pärm till pärm. Men tyvärr gäller inte det riktigt för Nattfåk. Det tog mig drygt halva boken att verkligen fångas av handlingen och att börja läsa den riktigt koncentrerat. Visserligen fanns spänningen där redan från början och den var även delvis kuslig men det kändes som om handlingen spretade åt lite för många håll. Jag funderade hela tiden på vad det var för typ av bok, en spökhistoria, en deckare eller både och? Och mitt svar är att det är både och. Boken har en intressant miljö, ett intressant persongalleri och har egentligen en bra historia men den spretar som sagt för mycket åt olika håll, tycker jag. Sedan är jag visserligen medveten om att den utsågs till ”Årets Bästa Nordiska Kriminalroman” när den gavs ut 2008, men, men. Nattfåk är värd att läsas men den får bara 3 bloddroppar av 5 möjliga av mig tyvärr, men det är ju faktiskt godkänt enligt min betygsskala.

 

BloddroppeBloddroppeBloddroppe

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s