Nattfåk av Johan Theorin

Nattfåk

Familjen Westin har lämnat Stockholm för Öland. De har köpt en gammal fyrväktargård från 1800-talet, Åludden, med tillhörande fyrtorn. Katrin och Joakim Westin med sina två små barn Livia och Gabriel har precis flyttat in i gården. Det är senhöst och snart december och vinter och med vintern kommer fåken som är den storm som då hemsöker ön. Det finns sägner om Åludden och den kusligaste berättar att till jul återvänder alla som dött på gården dit. Katrin och barnen flyttade till gården först medan Joakim arbetade kvar i Stockholm och tog reda på det sista som fanns att göra i deras gamla hus men nu har även han flyttat till ön. Emellertid måste han upp till Stockholm för att hämta de sista sakerna från huset och städa ur källaren. Meningen är att han ska sova över hos sin mor i Stockholm och sedan åka hem till Åludden. Han försöker att ringa Katrin men får inget svar men så plötsligt svarar en röst som visar sig vara en polis. Det har skett ett dödsfall i familjen då parets dotter Livia har drunknat. Joakim blir chockad och förtvivlad vid beskedet och beslutar sig för att köra ner till Öland direkt på kvällen. När han kommer hem till gården möts han av polisen Tilda Davidsson. Familjen har tagits om hand av grannar och de beger sig dit, men när Joakim väntar sig att få träffa sin fru kommer i stället dottern Livia mot honom. Det var inte Livia som drunknade utan hans fru Katrin visar det sig. Chocken är total. Men var Katrins död en olycka, ett självmord eller var det rent av mord?

Ett kriterium på att en deckare är riktigt bra är jag jag sträckläser boken från pärm till pärm. Men tyvärr gäller inte det riktigt för Nattfåk. Det tog mig drygt halva boken att verkligen fångas av handlingen och att börja läsa den riktigt koncentrerat. Visserligen fanns spänningen där redan från början och den var även delvis kuslig men det kändes som om handlingen spretade åt lite för många håll. Jag funderade hela tiden på vad det var för typ av bok, en spökhistoria, en deckare eller både och? Och mitt svar är att det är både och. Boken har en intressant miljö, ett intressant persongalleri och har egentligen en bra historia men den spretar som sagt för mycket åt olika håll, tycker jag. Sedan är jag visserligen medveten om att den utsågs till ”Årets Bästa Nordiska Kriminalroman” när den gavs ut 2008, men, men. Nattfåk är värd att läsas men den får bara 3 bloddroppar av 5 möjliga av mig tyvärr, men det är ju faktiskt godkänt enligt min betygsskala.

 

BloddroppeBloddroppeBloddroppe

Annonser

Mörka domäner av Val McDermid

Mörka domäner

Avdelningen för cold cases får på sitt bord en anmälan om en försvunnen person. Det är bara det att personen försvann för drygt tjugo år sedan. Samtidigt landar nytt material om en drygt tjugo år gammal kidnappning på samma skrivbord som tillhör kriminalinspektör Karen Pirie. Två till synes helt skilda fall visar sig så småningom ha kopplingar till varandra. Gruvarbetaren Mick Prentice försvann spårlöst 1984, samma år som Catriona Maclennan Grant blev kidnappad tillsammans med sin några månader gamla baby. Catriona dog i samband med att lösensumman skulle överlämnas och hennes baby försvann.

Drygt tjugo år senare gör journalisten Bel Richmond en avgörande upptäckt ifråga om kidnappningen av Catriona och babyn som gör att hon är övertygad om att hon kommer att göra sitt livs scoop. Kriminalinspektör Piries intelligenta hjärna arbetar för högtryck och bit för bit nystar hon upp en härva av lögner och mord.

Boken, som är en psykologisk thriller, är mycket välskriven, intelligent och har en spännande intrig. Personporträtten övertygar och jag kände när jag läste den att jag skulle gärna läsa fler böcker om Karen Pirie. Författaren Val McDermid har en ganska stor produktion bakom sig med flera serier av deckarromaner även om just den här inte ingår i någon sådan. Mörka domäner är inte nyutgiven utan kom 2009 i Sverige på Alfabeta Pocket. Originaltiteln är A Darker Domain och har översatts till svenska av Harriet Danielsson.

Betyg: dödskalle 2, 75dödskalle 2, 75dödskalle 2, 75dödskalle 2, 75

 

 

Madonnan i Notre-Dame av Alexis Ragougneau

madonnan i notre dame, 350

(Utdrag ur bokens baksidestext:) Dagen efter det årliga firandet av Jungfru Maria i Notre-Dame hittas en vacker ung kvinna, helt klädd i vitt, död på en av kyrkans bänkar. Den unga åklagaren Claire Kauffman leder utredningen. Alla misstankar pekar på en fanatiskt religiös man som snart får namnet ”den blonde ängeln”. Men en av Notre-Dames präster anar att den unge mannen är ett villospår, och har snart påbörjat en privat utredning inom kyrkans väggar.

Polisen huvudsakligen i skepnad av kommissarie Landard framstår som synnerligen inkompetent. Han trakasserar verkligen den man som tidigt misstänks för mordet och som också grips. Landards kollega inspektör Gombrowitcz ger emellertid viss upprättelse åt kårens arbete. Istället är det, som sagt, en av Notre-Dames präster, fader Kern, som griper in i utredningen och upptäcker vem som är mördaren. Han är sommarvikarie i kyrkan sedan många år och kämpar mot sina egna demoner samtidigt som han på egen hand undersöker det som har hänt.

För mig var mötet med en fransk deckarroman ny och väldigt intressant, även om jag för många, många år sedan läste böckerna om Maigret. Miljön skiljer sig också en hel del från de deckare som jag vanligtvis läser. Ett mord i Notre-Dame, religion och kyrka. Jag hoppas att författaren skriver ytterligare en deckare eftersom den här var väldigt intressant inte minst på grund av miljön. Dessutom är boken välskriven och fångade mitt intresse mycket snabbt. Madonnan i Notre-Dame får betyget 4.

dödskalle 2, 75dödskalle 2, 75dödskalle 2, 75dödskalle 2, 75

 

Brudkistan av Unni Lindell

Brudkistan, 450

En kvinna, journalisten Aud Johnsen, hittas brutalt mördad i sitt hem. Hon har fått halsen avskuren. Tidigare samma kväll träffade hon en bekant från barndomsåren, Emmy Hammer, och avslöjade för henne att hon skulle skriva en artikel om ett snart 25 år gammalt dödsfall där preskriptionstiden snart går ut. Det var en gemensam bekant från barndomen, Maike Hagg, som dog vid 12 års ålder i källaren tillhörande psykiatrisjukhuset Gaustad i Oslo.

Auds och Maikes respektive pappor var patienter på sjukhuset medan Emmys pappa var psykiatriker och överläkare på Gaustad. Det förflutna verkar ha kommit ikapp nutiden. Då, för 25 år sedan, fanns förutom de tre flickorna även Maikes två bröder, Piet och Jan. Det ordnades särskilda barndagar på sjukhuset då barnen kom dit och lekte med varandra och träffade sina pappor. De här dagarna ordnades av sjukhussekreteraren Berit Adamsen och sjukhusprästen Norma Winther.

Kommissarie Cato Isaksen leder utredningen tillsammans med sitt team där inspektör Marian Dahle har en huvudroll. Intrigen arbetar sig framåt i högt tempo där berättarperspektivet växlar mellan nu och då, och mellan flera olika berättare. Polisen kommer fram till att Maikes död kan ha varit mord och har en avgörande roll för mordet på Aud, men vem är mördaren? Jag fick mina misstankar ganska tidigt om vem som var skyldig och förmodligen varför hen mördat, och det visade sig stämma. Boken är bra men författaren Unni Lindell anses ju också vara en av nordens främsta krimiförfattare. Brudkistan får betyget 4 av mig.

dödskalle 2, 75dödskalle 2, 75dödskalle 2, 75dödskalle 2, 75