Lejontämjaren av Camilla Läckberg

Lejontämjaren 1

Jag har sett flera TV-inspelningar baserade på Camilla Läckbergs böcker så jag var åtminstone lite bekant med persongalleri och miljö när jag började läsa hennes senaste bok Lejontämjaren. Intrigen utspelar sig framförallt i Fjällbacka med omnejd där författaren Erika Hedström och hennes man och polismannen Patrik jagar en sadistisk seriemördare. Läsaren möter ren ondska och sadism på de 350 sidor boken omfattar. Ett antal unga flickor har försvunnit spårlöst men plötsligt dyker en av dem upp i Fjällbacka men hamnar framför en bil och avlider. Det visar sig att att hon har utsatts för mycket svår tortyr men har trots det lyckats att fly. Var har hon varit sedan hon försvann? Var är de andra försvunna flickorna? Har de också samma fruktansvärda skador?

Ja, frågorna som Fjällbackapolisen ställs inför är många under den intensiva jakt på förövaren som intensifieras i och med flickans uppdykande. Polisgruppen i Fjällbacka består huvudsakligen av Patrik Hedström, ”chefen” Bertil Mellberg, poliskollegorna Gösta och Martin samt sekreteraren och alltiallon Annika. Mellberg är visserligen formellt chef men den som ser till att jobbet görs är Patrik. Polisen arbetar med det som poliser förväntas att arbeta med, men mitt upp i all fasa kunde jag inte låta bli att faktiskt le åt Mellbergs bravader. Han är lat, självgod och inkompetent, ja rent av väldigt klantig, därav komiken i det hela. Jag frågade mig under läsningen hur det är möjligt att en sådan figur lyckats få ett chefsjobb, men det här är ju fiktion och inte verklighet.

Patriks fru Erika arbetar samtidigt med en bok som ska handla om ett mord som begicks för många år sedan. Hon har fått kontakt med och besöker den kvinna som dömts för mordet och ju mer hon gräver sig igenom fallet desto mer verkar det som om det finns en koppling mellan mordet och de försvunna flickorna.

Onda och sadistiska psykopater är alltid motbjudande att läsa om men även om jag är ganska härdad när det gäller deckare och mord så fastnade handlingen i huvudet på mig. Bilderna som dök upp i min hjärna under läsningen ville inte blekna, men boken är bra och läsvärd även om det finns andra böcker av Läckberg som jag kanske föredrar framför  just Lejontämjaren. Jag ger den i alla fall 3 dödskallar av 5 möjliga.

dödskalle 2, 75dödskalle 2, 75dödskalle 2, 75

 

Annonser
Det här inlägget postades i Camilla Läckberg, deckare, mordgåtor, polis, Sverige. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s