Lejontämjaren av Camilla Läckberg

Lejontämjaren 1

Jag har sett flera TV-inspelningar baserade på Camilla Läckbergs böcker så jag var åtminstone lite bekant med persongalleri och miljö när jag började läsa hennes senaste bok Lejontämjaren. Intrigen utspelar sig framförallt i Fjällbacka med omnejd där författaren Erika Hedström och hennes man och polismannen Patrik jagar en sadistisk seriemördare. Läsaren möter ren ondska och sadism på de 350 sidor boken omfattar. Ett antal unga flickor har försvunnit spårlöst men plötsligt dyker en av dem upp i Fjällbacka men hamnar framför en bil och avlider. Det visar sig att att hon har utsatts för mycket svår tortyr men har trots det lyckats att fly. Var har hon varit sedan hon försvann? Var är de andra försvunna flickorna? Har de också samma fruktansvärda skador?

Ja, frågorna som Fjällbackapolisen ställs inför är många under den intensiva jakt på förövaren som intensifieras i och med flickans uppdykande. Polisgruppen i Fjällbacka består huvudsakligen av Patrik Hedström, ”chefen” Bertil Mellberg, poliskollegorna Gösta och Martin samt sekreteraren och alltiallon Annika. Mellberg är visserligen formellt chef men den som ser till att jobbet görs är Patrik. Polisen arbetar med det som poliser förväntas att arbeta med, men mitt upp i all fasa kunde jag inte låta bli att faktiskt le åt Mellbergs bravader. Han är lat, självgod och inkompetent, ja rent av väldigt klantig, därav komiken i det hela. Jag frågade mig under läsningen hur det är möjligt att en sådan figur lyckats få ett chefsjobb, men det här är ju fiktion och inte verklighet.

Patriks fru Erika arbetar samtidigt med en bok som ska handla om ett mord som begicks för många år sedan. Hon har fått kontakt med och besöker den kvinna som dömts för mordet och ju mer hon gräver sig igenom fallet desto mer verkar det som om det finns en koppling mellan mordet och de försvunna flickorna.

Onda och sadistiska psykopater är alltid motbjudande att läsa om men även om jag är ganska härdad när det gäller deckare och mord så fastnade handlingen i huvudet på mig. Bilderna som dök upp i min hjärna under läsningen ville inte blekna, men boken är bra och läsvärd även om det finns andra böcker av Läckberg som jag kanske föredrar framför  just Lejontämjaren. Jag ger den i alla fall 3 dödskallar av 5 möjliga.

dödskalle 2, 75dödskalle 2, 75dödskalle 2, 75

 

Annonser

Peter Robinson – en deckarnas mästare

Böcker av Peter Robinson

Min första bekantskap med Peter Robinson i bokform var romanen En ovanligt torr sommar vilken fullkomligt trollband mig. Jag var fast! Boken är en suverän deckare på alla plan, intrig, persongalleri och miljö. Sedan fortsatte jag med att plöja igenom så många av Robinsons böcker som jag kunde få tag på. Jag har visserligen varit ett fan ganska länge av TV-versionens kommissarie Banks men att sätta sig med böckerna var att nå upp till en betydligt högre nivå av läsupplevelse och som får TV-filmerna att framstå som tämligen bleka och utslätade.

Huvudpersonen är alltså kommissarie Alan Banks som utreder och löser mordfall i Yorkshire. Han är stationerad i småstaden Eastvale men får då och då bege sig ut på resor i tjänsten både runt om i Yorkshire som till en del andra delar av England. Banks är en person som man kan säga går sin egen väg vilket många gånger försätter honom i konflikt inte minst med sina överordnade. Han är erfaren och skicklig i jobbet. Privat går det upp och ner för honom inte minst på grund av hans skilsmässa från sin fru. Från och till dras hans familj på olika sätt in i handlingen vilket självfallet påverkar Banks negativt.

I En ovanligt torr sommar träffar Banks sin blivande kollega Annie Cabbot för första gången. Yorkshire upplever en extremt torr och regnfattig sommar vilket gör att en gammal by som i många år legat under vatten efter ett dammbygge torrläggs och ett skelett hittas där. Man fastställer att kvarlevorna är såpass gamla att de kan vara från tiden då byn fortfarande levde. En utredning startar med Banks i spetsen och en mycket spännande historia börjar berättas. Berättelsen växlar mellan nutid och 1940-talet och mellan två olika berättare. Den är dessutom mycket välskriven och tät vilket gjorde att mitt intresse fångades upp direkt. Annie Cabbot kommer fortsättningsvis att vara en av Robinsons viktigaste romanfigurer i de efterföljande böckerna om Banks och hon går från att vara inspektör, som i denna bok, till att bli kommissarie. Jag tänker inte avslöja för mycket av intrigen för den som inte redan har läst boken. Men den är som sagt en fullpoängare, 5 dödskallar av 5 möjliga!

dödskalle 2, 75dödskalle 2, 75dödskalle 2, 75dödskalle 2, 75dödskalle 2, 75

Karin Wahlberg – deckare i sjukhusmiljö

ett-fruset-liv        wahlberg-karin-glasklart

Författaren Karin Wahlberg har kommit att bli en av mina favoriter bland svenska deckarförfattare inte minst beroende på hur Wahlberg berättar om böckernas huvudpersoner. De känns efter fyra lästa deckarromaner som gamla bekanta vid det här laget. Handlingen utspelar sig huvudsakligen i Oskarshamn med omnejd och med kommissarie Claes Claesson i spetsen för sitt team. Hans medarbetare är bland andra Louise Jasinski, Jan Lundin och Peter Berggren. En annan viktig person är överläkaren Veronika Lundborg som så småningom gifter sig med Claesson. Det är en samling fiktiva människor som framställs på ett så sympatiskt och trovärdigt sätt att man gärna skulle vilja träffa dem i verkligheten. En stor del av böckernas handling utspelar sig även i sjukhusmiljö vilket inte är så märkligt då författaren själv är läkare.

Böckernas handling tar sig tid vilket gör att man som läsare bit för bit omsluts av berättelserna. Det är alltså inga action-dramer, tack och lov, utan man tillåts njuta av spänningen som byggs upp. Jag känner när jag läser Wahlbergs deckare att jag skulle kunna läsa dem hur länge som helst men tyvärr tar handlingen ju slut och mordgåtan får sin upplösning. Men då är det bara att leta upp nästa bok i serien. Wahlbergs senaste deckare kom ut 2011, Glasklart, och jag hoppas att det snart kommer ännu en bok om kommissarie Claesson och teamet runt honom. De tre andra deckarromaner jag läst av författaren är Ett fruset liv, Tröstaren och Flickan med majblomman.

 

De underkända av Hjorth & Rosenfeldt

De underkända, blogg

En relativt ny och mycket positiv bekantskap för mig bland svenska deckare är Mikael Hjorth och Hans Rosenfeldts deckarromaner om Riksmordkommissionens team som reser runt i landet för att lösa svåra mordfall.

Bäste chefredaktör Källman.

Jag har under många år läst Er publikation. Först som tidning i fysisk form, men sedan några år tillbaka på Internet. Jag sympatiserar inte alltid med Era åsikter och har emellanåt ifrågasatt både val av ämnen att skriva om och vinklingen på reportagen, men jag har ändå oftast kunnat finna ett vist nöje i Er produkt. Nu känner jag mig dock tvungen att ställa denna fråga till Er som ansvarig utgivare. Varför hyllas den rena idiotin i Er publikation?

Så inleds Hjorth & Rosenfeldts senaste bok De underkända där teamet från Riksmordkommissionen ställs inför en seriemördare som mördar personer som representerar den, enligt honom, idioti som premieras av bland annat TV och Internet. Det börjar med en deltagare från en dokusåpa men trappas snart upp och teamet får slåss mot en skarp hjärna och klockan.

Boken är den andra av författarparet som jag har läst vilket gör att huvudpersonerna börjar kännas lite välbekanta och mycket intressanta. Sebastian Bergman till exempel är psykolog och profilerare och arbetar med teamets poliser. Han har i hög grad en speciell personlighet men är intelligent och skicklig. Läsaren får bit för bit inblick i huvudpersonernas liv och hur deras privata sfär påverkar dem eftersom deras privata problem och konflikter självklart färgar deras inbördes relationer. Bokens huvudpersoner framställs på ett sätt som griper tag i mig som läsare och som gör att jag köper romanfigurerna och själva berättelsen.

Det är en mycket spännande och välskriven intrig som läsaren får tillträde till så jag sträckläste boken även om jag kanske tycker att slutet är lite väl spektakulärt för att vara i min smak. Språket är lättillgängligt och mycket bra utan att vara vare sig förenklat eller klichéartat. Men spännande är det som sagt och slutet gör att man verkligen ser fram emot nästa bok då författarna använt sig av en så kallad cliff hanger. Vad må hända fortsättningsvis?  Allt som allt ger jag De underkända 4 dödskallar av 5.

dödskalle 2, 75dödskalle 2, 75dödskalle 2, 75dödskalle 2, 75